Hellre förbättring än förbittring

Under en föreläsning får jag idag bekanta mig med ordet ”långtidsfrisk”. När jag hör det går det rysningar genom kroppen.

Vad har gått snett när ordet ”långtidsfrisk” tydligen måste lanseras? Ja, en förklaring är naturligtvis att en lång period av socialdemokratiskt styre har cementerat så många sjuka att de, i alldeles för många fall, blivit långtidssjuka. Jag skulle gissa att ordet kommer dyka upp i valrörelsen.

Ordet långtidssjuk finns sedan länge och när nu ordet ”långtidsfrisk” bildas skapar det i sig att normen är att man är långtidssjukskriven. Normen är alltså det sjuka, inte det friska. Man kan också uttrycka det så att ett alldeles för långt majoritetsinnehav signerat S inte alls fokuserar på att förbättra, vare sig förutsättningarna att bli frisk eller friskare. Inte i det enskilda fallet. Inte heller i det stora hela.

Och här är en stor skiljelinje. Alliansen fokuserar på det friska, på det möjliga emedan oppositionen S fokuserar på det sjuka och det omöjliga.

Kort sagt föredrar jag alliansens förbättringslinje än S,V och MP:s förbittringslinje

Om försvarets bh

Jag blir bekymrad över försvaret och dess förmåga att försvara oss när jag läser att de inte ens kan tillhandahålla bh:ar som håller för strid. Man kan naturligtvis se detta som lite kuriosa och krydda det med skämt. Men allvaret finns där. Försvarsmakten, som bantas alltmer, borde åtminstone se till att de män och kvinnor som ska ombesörja vårt försvar har tillräcklig och funktionsduglig utrustning.

SD förmår inte ens att göra upp med sin nutid

Adaktusson fortsätter att granska Sverigedemokraterna och deras företrädare inför kyrkovalet på söndag.

Jag skrev om det här i förrgår. Då var det 3 företrädare som har förflutet inom nazistiska, fascistiska och rasistiska organisationer. Nu har alltså ytterligare 5 sådana typer av företrädare identifierats. Och jag är övertygad om att det finns fler.

Tillfälligheterna är för många för att vara just tillfälligheter.

Det är både häpnadsväckande och skrämmande.

Bilden av ett parti som försöker göra upp med sitt obehagliga förflutna blir alltmer en bild av ett parti som inte ens förmår att göra upp med sin nutid.

Nazister och fascister företräder Sverigedemokraterna

Det är inte med någon större förvåning jag ser att Adaktusson i TV8 har avslöjat det dubbla ideologiska ansiktet hos Sverigedemokraterna.

Inför det stundande kyrkovalet den 20/9 visar det sig att SD ställer upp med kandidater som de själva hävdar inte platsar i sitt parti. En före detta Nationaldemokrat, en gammal nazistsympatisör från Nordiska rikspartiet och en före detta medlem i  den fascistiska organisationen Sveriges Framtid.

Partiledaren Jimmie Åkesson har tydligt sagt att människor med ett förflutet inom nazist- och rasistorganisationer inte är välkomna hos SD. Men partiledaren Jimmie Åkesson ser uppenbarligen inga problem med det här inför valet på söndag. Enligt honom kan och ska de företräda SD.

Men har man då inte misslyckats i sin påstådda utstädning av icke önskvärda individer och deras åsikter? Har man dessa åsikter i partiet, om än inte offentligt? Har man , som det tidigare visat sig, ett parti med dubbla ansikten?

Ett offentligt, som inte kan anses vara rasistiskt, men helt klart är främlingsfientligt? Ett annat, icke offentligt, som hyser åsikter som spänner över ett brett spektra av avskyvärda och människofientliga ideologier? Jo, visst har man det!

Det har visat sig gång efter annan att Sverigedemokraterna försöker, och lyckas, fånga väljare med sin nationalsocialistiska syn på hur världen hänger samman. Gång efter annan dyker det upp nationaldemokrater, nazister och andra fascistiska personer som uppenbarligen hittat hem hos SD.

I en tid då dessa grupperingar av individer är marginaliserade är det naturligt att söka sig till ett parti som i dagsläget är oroväckande stort och där man ser sin chans att påverka och verka i kulisserna bakom det offentliga Sverigedemokratiska ansiktet.

Det går, minst sagt, trögt med utstädningen av nazister, rasister och fascister. Och det är, minst sagt, obehagligt att denna utstädning över huvud taget ska behövas av ett parti som kanske kommer att sitta i riksdagen efter nästa val.

Bevara Sverige Svenskt

Jag älskar att vara ute i naturen. Att vandra och kunna ställa upp sitt tält i princip var som helst är min rättighet enligt allemansrätten.

Jag älskar också att blogga för då kan jag uttrycka mina åsikter fritt så länge jag inte kränker eller fäller rasistiska eller andra kommetarer som hetsar folkgrupper etc.

Jag läser också dagligen tidningar, tidningar som åtnjuter tryckfrihet.

Om jag är ute på stan glädjer jag mig åt mångfalden av människor från olika delar av världen som är här på grund av att Sverige sedan länge har haft en generös flyktingpolitik.

När jag är på stan kan jag, om jag så vill, avnjuta mat från världens alla hörn. Om jag inte vill äta ärtsoppa och pannkakor en torsdag kan jag med gastronomisk glädje inmundiga en härlig kebab, pizza eller friterade tigerräkor.

Och låt oss behålla den svenska hållningen som består just i generös flyktingpolitk, kulturell mångfalld, åsiktsfrihet, tryckfrihet, och avsaknad av cencur.

Alltså, vill jag slå fast att det är mycket viktigt att vi Bevarar Sverige Svenskt. (Ja, jag stjäl den gamla rörelsens namn som numer heter Sverigedemokraterna). Det står i min fulla rätt att göra det och det faktum att jag just  äger den rätten gör mig stolt att vara svensk och ställa mig bakom den svenska modellen.

Björklund slirar om SD

Jag eftersökte för några dagar sedan ett gemensamt utspel från Alliansen om inställningen till Sverigedemokraterna och valet 2010. Något sådant har inte kommit. Men i gårdagens Expressen kunde man läsa om Jan Björklunds inställning till ev. samarbete med SD efter valutgången. Personligen tycker jag att han slirar en aning i sina svar. Det kanske är jag som vill ha ett tydligare språkbruk. Ett språkbruk som Lars Ohly använde när han fick frågan i Expressen. Nu är det förvisso lätt för Ohly eftersom han vet att SD aldrig skulle kunna tänka sig att samarbeta med Vänsterpartiet. Något Ohly själv påpekar i artikeln.

Att SD kommer in i riksdagen tror jag är oundvikligt. Men måste det vara oundvikligt att svara svävande kring SD och ev. riksdagsmandat som jag tyvärr tycker att Jan Björklund gör?

Läs och döm själva! Min dom är klar!

Sckräckscenarion säljer tidningar

Jag har redan tidigare redogjort för mina funderingar kring svininfluensan eller vilket vackert namn det nu går under. Dagens Samhälles ledare dundrar friskt på och menar att folk i allmänhet är oerhört rädda och fixerade vid den pandemi som vi inte ens vet kommer bryta ut. Den trend som säger att det är media och bloggar som ofta frammanar rädsla och oro hos gemene man blir här tydlig ännu en gång.

Det är tråkigt men samtidigt typiskt för hur, i det här fallet, media pumpar ut skräckscenarion för att sälja lösnummer och/eller locka till sig nya läsare.

Hur definieras vår gemensamma kultur?

Seved Monke ställer en till synes enkel fråga till Sverigedemokraterna här. Frågan handlar om vad som är gemensam kultur i Sverige. En fråga vi alla bör ställa oss och definitivt bör hålla oss öppna till. Mitt enkla svar är att allt gammalt tillsammans med allt det nya som blir naturliga inslag i vår vardag formar vårt gemensamma kulturarv.

Min mormor har bidragit till denna utformning lika mycket som den nytillkomna flykting till Sverige över tid kommer att göra. Det här är det fantastiska med vår kultur, att den är flerdimensionell, att den hela tiden omformas.

Jag hyllar min mormor för hennes bidrag lika mycket som jag hyllar alla nysvenskars nuvaranade och kommande bidrag.

Det här skiljer mig från en Sverigedemokrats snäva syn på världen. I sverigedemokraternas Sverige ska vi helst förbli vad vi alltid varit. I Sverige ska vi, enligt SD, leva i en nationalsocialistisk drömvärld som jag sannerligen inte vill ha och som jag desto mer hoppas aldrig blir en verklighet.

Svenska kyrkan lockar med pratbubblor

Svenska kyrkan, som ju är i rejäl gungning, tar nu till nya friska grepp för att locka till sig 16-åringar.

Det är fullt förståeligt men lika fullt ett grepp som luktar indoktrinering i tidig ålder.

Men det kanske är Svenska Kyrkans räddning i nuläget?

Rött kort till SD och en ros till S

På föredömliga Expos hemsida kan man notera att det går att lösa knepiga parlamentariska lägen där Sverigedemokraterna försöker sätta sin fot på planen istället för att vara hänvisade till  läktaren. I det här fallet handlar det om den ekonomiska kalabaliken i Karlskrona.

Men de blev utvisade fort.

Ett rött kort utdelat av Socialdemokraterna.

Det är inte ofta man känner sig manad att hylla S för något men i det här fallet får de en av sina egna rosor.